Det känns som allt varit så jobbigt sen jag blev gravid. Mådde katastrof de första månaderna. Nu när jag äntligen börjat komma i balans så förlorar jag min stora kärlek... Min fina underbara häst togs bort i fredags. Hon var i riktigt dåligt skick o det var det enda rätta. Men det gör ont. Jag saknar henne. Det kastade min balans utför o nu är jag i en svacka igen. Kan inte sova. Knappt äta. Orkar inte.
Tur man har sin underbara familj o framförallt mina flickor som får mig o gå framåt ??

Vilken resa det varit de sista månaderna. Verkligen krälat på botten o mått fruktansvärt. Efter en nystart med medicin så mår jag nu mycket bättre. Inte helt bra men hanterbart. Mina små prinsessor har hållt mig uppe , min fina familj har fått vardagen att flyta på.
Nu är jag tillbaka på jobbet sen en vecka o det funkar men det är tufft...
Snart är det dags för ultraljud, sjukt vad tiden springer iväg!