Alldeles nyss tänkte jag att jag skulle skriva av mig lite, få ur mig alla tankar om Wilda o hennes öde men jag orkar inte. Jag tänker på henne hela tiden, jag drömmer om henne på nätterna. Känner mig besatt, kan inte sluta och gå vidare. Många stunder känns det ok, känner mig stark och "nöjd" med beslutet. Jag vet att hon äntligen mår 100 % bra men jag undrar hur o varför? Hade det hjälpt om jag varit lite tidigare? Tänk om lixom... Värsta resan nånsin fick jag o Pernilla, när vi kom fram visste vi egentligen redan vad som skulle ske men hoppet är det sista som överger en... Saknar dej mitt fina hjärta!   

Strax ska jag köra mina älsklingar till tåget. De åker till Majas farmor över helgen. Jag ska jobba varje dag o sen lipa ohämmat så jag rensar systemet. Sådeså!   

Dagarna flyger förbi, särskilt när man har fullt upp med jobb, dagis, djur osv. Snart kommer bebbe nr 2! Massa grejer kvar som ska köpas in, babyskydd har jag iaf köpt o idag hämtade jag ett babygym. Inte det viktigaste men gjorde ett kap! Vagnen är väl det viktigaste nu, vill få tag på en begagnad bra carena syskonvagn.
Igår blev dessutom Wilda friskförklarad! Visade lite hälta på ett ben vid böjprov men med tanke på hennes ålder och skadehistorik så var det inget att bry sig om.Har även fått kontakt med ett par tjejer som är intresserade av att vara medryttare och ska provrida snart. Hoppas på att allt löser sig snart då! Tackar mamma o syster för hjälp med skötsel o motion!
De sista dagarna har jag stört mig enormt på personer som har noll självinsikt! Skriver/pratar bara om hur bra dom är osv. Inser inte att de precis som alla andra har brister utan ska bara verka så perfekta. O när de får kritik så är det inget som de behöver ta åt sig av för de är ju såååå bra människor... Suck, du är så långt från perfekt...
MEN! Nån som är perfekt e Maja! <3

Igår var vi på Åby djurklinik med Wilda. Hon har varit halt till o från i omgångar ett tag, inte mycket men tillräckligt för att man ska känna att nåt e fel. Hon har inte verkat ha ont annars o har varit precis lika pigg o glad hela tiden. Iaf så åkte vi in o jag var beredd på det värsta, hon är trots allt gammal o har varit med om mycket. När vi kom dit fick mamma gå ett par vändor i gången o sen longera. Wilda fick då syn på travhästar på banan o skulle visa upp sig... Svävade fram o visade upp sig. Blev lite svårt för vet att se vilket ben hon hade ont i så mamma fick stå där ett tag :) Efter d blev d böjprov o då visade hon ingenting på benet hon markerat på innan. Fick beröm för hennes fina böjliga leder o härliga temperament! Snälla prinsessan bara njöt av uppmärksamheten. Domen blev iaf medicin i 10 dagar o återbesök om 2 veckor. Det troligaste är att hon har lite ont av ärrbildningen som blivit efter en gammal operation av griffelbenet och helt enkelt behöver en kur av antiinflammatorisk medicin. Inte ovanligt att äldre hästar behöver en sån rundsmörjning då o då. Hoppas verkligen hon blir bättre nu så hon kan få börja jobba igen. Tävla kommer hon aldrig göra men hon vill jobba o ridas ordentligt.
Pratade även om hennes buk med vet då hon ser konstant dräktig ut. Hon sa att hon inte har fett utan svaga magmuskler. Eftersom Wilda inte hoppas o eller rida särskilt hårt har hon inte stärkt magen efter bukoperationen o därför töjt ut magmusklerna. Låter väldigt logiskt när man tänker efter. Blir hon frisk igen ska vi jobba mer med galopp o cavaletti. Håller andan 2 veckor till...